Debatt om elhalsband och träningsmetoder!

I vår lokaltidning fanns en artikel om Erik Wilsson som varit här och föreläst  
>>  läs artikeln
(Acrobat Reader krävs)  se en BILD av artikeln


Här kan du läsa mitt bemötande som var infört i Gotlands Tidningar den 26/11 -03:

 

Angående en artikel i Jakt och Fiske med GT den 18/11

Wilsson lever i det förgångna
Att man inom jägar-kretsar använder 20-30 år gamla metoder är väl knappast något att skryta om?
Forskningen går framåt. Idag vet vi väldigt mycket mer om hundar och inlärning än vi gjorde för 20 år sedan. Att anpassa sina metoder till nya rön är väl en naturlig del av utvecklingen?

Snabba resultat kanske, men knappast hållbara
En anledning till att större delen av hund-Sverige lämnat de omoderna metoderna bakom sig är att inlärning med hjälp av straff och korrigering har kort varaktighet. En negativ händelse bleknar snabbare än en positiv, således måste en "befäst" straff-inlärning repeteras mer och oftare än en likaledes befäst belönings-inlärning. 
Ett positivt samarbete, där hunden är trygg i relationen och belönas för prestation, tar lite längre tid och kostar mer tankemöda att uppnå. Men resultatet är oändligt mycket mer hållbart. Wilson låter påskina att folk inom SBK och andra hundsport-kretsar inte tillrättavisar sina hundar, vilket naturligtvis är barockt. Självklart gör vi det. Men först ger vi hunden en rimlig chans att förstå vad som förväntas av den, en möjlighet att vinna ägarens belåtenhet och en personligt avpassad belöning genom att utföra rätt beteende.

Jägarkåren sista utposten?
Jag vill inte spekulera i varför man inom vissa jägar-kretsar envisas vid att hålla kvar vid förlegade metoder. Särskilt inte då Wilson i artikeln deklarerar att stövare och andra jakthundar inte är mer svårdresserade än andra raser. Det är förstås upp till var och en, jägare eller familjehundsägare, att välja vilken roll man vill spela för sin hund - bestraffare eller belönare. Men jag vet också att det finns en mängd jägare, både "på högre ort" och i de bredare leden, som successivt tar till sig ett modernare sätt att tänka och träna hund. Uppenbarligen känner bakåtsträvare som Wilsson sina positioner hotade, eftersom man går ut så aggressivt för att försvara de gamla metoderna. 
Påståendet att det var jägare som startade brukshundklubbarna borde jag egentligen lämna därhän eftersom jag personligen inte var med på den tiden. Men den information jag har, är att SBK från början var en militär angelägenhet. En utbildningsenhet för brukshundar i arméns tjänst.

Elhalsband 
Jämförelsen mellan elhalsband och elstängsel är absurd. Ett elstängsel kan djuren undvika, strömangreppet i ett halsband kommer (åtminstone ur hundens synvinkel) mycket mer oförutsägbart. Påståendet att elhalsband endast känns som ett "litet nyp" saknar grund. Dels är hundar individer, en del är mycket smärtkänsliga andra inte, dels upplevs ett obehag som man inte vet hur man ska undvika mer traumatiskt än ett som man kan påverka. Och hur känns det om hunden är fuktig i pälsen? Dessutom torde det vara mer skrämmande att det obehagliga halsbandet sitter kvar på halsen, än en eltråd som är lätt att backa undan ifrån.
En annan aspekt värd att beakta är att impuls, strömstyrka och duration hanteras av en människa. En vanlig människa, vars handlingar styrs av dess tankar. Personlig frustration, tillfällig distraktion, felbedömning av situation, social påverkan, och mycket annat - kort sagt den beryktade "mänskliga faktorn" påverkar självklart när/var/hur den obehagliga ström-impulsen drabbar hunden. Slutligen finns risker med elhalsbands-"träning". Om dressören ger impulsen i fel sekund kommer hunden att associera obehaget med något annat än viltet, i värsta fall med tanken att bege sig till sin ägare. Risken för fysisk och/eller mental chock måste också beaktas. En sådan kan sitta i flera år och påverka hunden negativt på många olika sätt.
OM man nu vill hålla kvar obehags-inlärningen, och upplever sig ha behov av en fjärrkontrollerad straffutdelare, finns idag halsband som ger en dusch av vatten. Relativt ofarligt, men sägs upplevas mycket obehagligt av de flesta hundar. Av förklarliga skäl har jag inte provat det själv, då jag praktiserar och förespråkar belönings-inlärning..

Modernare etologi
Det är tråkigt att en så erfaren och välutbildad person som Erik Wilsson inte vill ta till sig nya rön inom detta område. Men tack och lov finns andra etologer och forskare som vi kan vända oss till för att få modernare kunskap. Redan här i vårt eget land har vi flera internationellt kända och inom forskning aktiva etologer som ger kurser för hundfolk (till exempel Lars Fält, Per Jenssen, Kenth Svartberg, Ingrid Tapper och Kerstin Malm). Samtliga dessa har jag haft glädjen att lyssna på mer än en gång, och de utgör en befriande motvikt till de gammalmodiga idéer som fördes fram i GT:s artikel med rubriken "Kritisk till förbud mot elhalsband". 

Glädjande nog blir vi hela tiden allt flera som föredrar moderna hundträningsmetoder. Personligen hoppas jag att straff-inlärning inom hundträning snart är lika "ute" som det är att aga sina barn.

Kristina Mårtensson, hundkonsult

© Gute hundkonsult 2003