AGGRESSION

artikeln är ursprungligen skriven 1998 för IMMIs webbplats

En av de allra vanligaste orsakerna till att man söker professionell hjälp med sin hund är att den har visat någon form av aggression. (Detta är också ett vanligt skäl till att yngre, fullt friska hundar avlivas). Aggression är ett starkt laddat begrepp för de flesta människor, och är det sedan en hund som står för den, ja då är det inte många av oss som förblir oberörda.

Luddigt begrepp
För en hundkonsult är begreppet "aggression" alldeles otillräckligt. Som hundpsykolog arbetar man oftast mycket lite med symptomen, utan fokuserar på orsakerna till problemet. Det vanligaste är att hundägarens problem är ett helt annat än hundens. Om hunden gör utfall emot andra hundar kan hundägarens problem vara rädslan att hunden ska skada någon, att hunden är för stark, andra människors reaktioner t ex. Medan hundens problem kanske är att den vill leka, skrämmas, få uppmärksamhet eller helt enkelt få något att hända. Således blir det en mängd ytterligare komponenter som måste vägas in, innan man gör en bedömning och sätter in en åtgärd.

Graden av aggression
Först vill man veta hur stark aggressionen är. (Skalan går ju från en hotfull blick, via en mängd graderingar och kombinationer, till hugg helt utan bithämningar). Det är också av intresse om hunden kan distraheras, och i så fall med vad. Sedan behöver man veta vad som utlöser aggressionen, dvs när hunden blir arg, vad som ökar aggressionen och vad som minskar den. (vid hundilska brukar t ex avståndet till den andra hunden ha stor inverkan).

Övriga signaler
Sedan är det dags att fundera lite på hundens övriga signaler. Verkar den vara osäker, eller självsäker ? Om den verkar rädd, är det då för något yttre hot, eller kan det vara rädsla för bestraffning eller annat obehag ?

Bakomliggande stress
Eventuella stressfaktorer måste också vägas in. Förhöjd stressnivå, oavsett orsak, kan få hunden att överreagera. Därför är det viktigt att göra en s.k. stressanalys. Man behöver ta reda på om hunden kan tänkas vara över- eller understimulerad, lider av smärta, sjukdom, lågt självförtroende, nedsatt funktion i hörsel-, syn- eller luktorgan, om kosten är väl sammansatt och avpassad, om det finns orsak att misstänka att hunden tidigare utsatts för chock osv. En stressanalys kollar upp väldigt många tänkbara orsaker till stress, och därmed ökad aggressionsrisk.

Relationen Hund-Förare
Relationen är en annan viktig pusselbit. Är hunden osäker, trygg eller kanske beskyddande gentemot sin ägare? Hur hanterar ägaren hundens aggressivitet? Skulle ägaren också vara arg i just den här situationen, kan hunden lätt feltolka det hela och tro att de samarbetar emot ett yttre hot, och bli ännu tuffare i tron att den har stöd av sin ägare. Alternativt kanske den tror att ägaren själv är rädd och behöver försvaras ! Personligen tror jag också att våld föder våld och att aggression leder till nya konflikter. En hund som fostras med hjälp av aggression (dvs man blir arg och bestraffar den när den gör fel) blir sannolikt mer benägen att försöka lösa sina problem, =tillfredsställa sina egna behov (av mat, närhet, vila, revir och andra resurser) med aggression.

Morrande
En av hundens mest missförstådda signaler är morrningen. Många tycks tro att en morrning alltid förebådar utfall och bett, fast det snarare är tvärtom. Med en morrning kan hunden meddela att den känner sig hotad eller trängd. Om morrningen respekteras (genom att man ökar avståndet till hunden) slappnar hunden av och ingenting mera händer. Bestraffar man däremot hunden när den morrar, får den sina aningar bekräftade - det var ju verkligen fara å färde. Om en morrning respekteras är det ytterst sällan som aggressionen trappas upp. Om man tillrättavisar hunden och därigenom lär den att det är förbjudet att morra, fråntar man hunden möjlighet att på ett fredligt sätt be om lite större avstånd. När den hunden når sin toleransgräns, hoppar den troligen över artigheterna och går till angrepp på en gång.

Hotfullt kroppspråk
Om hunden som morrar visar tydliga hotsignaler (framåtlutad med lyftat huvud, hög stel svans, spänd kroppshållning och hård blick) vilket är betydligt mer sällan, är det större risk för vidare aggression. I det fallet har hunden för avsikt att utmana. Även här är det mindre lyckat att bestraffa - hunden utmanar ju till kamp och får en. Således har den uppnått sitt syfte och kommer sannolikt att göra om samma sak nästa gång den tycker att något är värt att ta strid för.

Inte "obotligt"
Aggression är en avståndsökande signal, inte ett tillstånd. Ingenting talar för att en hund som visat aggression är bortom bot. Tvärtom, vi ser ständigt fantastiska resultat just hos sådana hundar. För när man väl har hittat anledningen till hundens retlighet, så har man redan påbörjat förändringen av hundens beteende. Skulle DU vilja ha hjälp med att analysera och/eller förändra DIN hunds beteende ? Kontakta närmaste IMMI-anslutna konsult. Tillsammans kan ni förändra tillvaron för både hunden och omgivningen. Det är inte utan ansträngning för Dig. Många gånger kan det behövas ett stort och helhjärtat engagemang från hela familjen, den närmaste tiden. Men det är väl Din fyrbenta kamrat värd?

© Kristina Mårtensson & IMMI 1998


© Gute hundkonsult 2003