"Problemhund"

 

Ordet "problemhund"

... finns egentligen inte i min vokabulär. Det är en stämpel som jag aldrig funnit någon passande hund till. Trots att jag arbetat yrkesmässigt med olika former av hundproblem sedan 1989. Inte heller har någon lyckats beskriva för mig vad som kännetecknar en "problemhund".

Varje hund, varje hundägare och varje frågeställning är ny och unik för mig. Det finns inga fack eller rubriker i mitt möte med tänkande, kännande varelser. Att kategoriskt sätta etiketter på enskilda individer är lika hämmande som hänsynlöst. Så snart man placerat någon i ett fack, har man begränsat möjligheten att komma ur det. Så fungerar vi människor. När övergår en "problemhund" till att vara hund igen?

Använder vi begreppet "problemhund" måste vi också erkänna ordet "problemhundsägare" och vad kännetecknar en sådan?!

Hunden som kastar sig framåt och skäller våldsamt mot främlingar eller andra hundar är självklart besvärlig att gå ut med. Det är ägarens (och kanske omgivningens) problem. Orsaken kan vara att hunden är rädd, understimulerad, svältfödd på sociala kontakter, smärtpåverkad eller vad som helst. Med lite otur retar hunden upp någon och blir bestraffad, av sin ägare eller någon de möter på promenaden.

Man kan lätt konstatera att alla inblandade har ett hundproblem. Det vill säga ett problem där en, eller flera hundar är inblandade. Vissa problem är hundens, andra är ägarens eller omgivningens, somliga är gemensamma - andra är det inte. Men är hunden en "problemhund"?   Om orsaken är att det bor en ilsken hund i grannskapet, som flera gånger har överfallit vår hund när den var valp - har vi ändå en "problemhund" i vårt koppel?

I min värld finns varken "problemhundar" eller "problemmänniskor", bara alldeles vanliga, väldigt unika, hundar och människor. Antingen de har några problem för tillfället - eller inte. Som jag ser det, finns ett oräkneligt antal hundproblem som man kan ha. Och problem är som bekant till för att lösas!!

© Kristina Mårtensson 2001

© Gute hundkonsult 2003