|
Några vanliga
missuppfattningar om vår bästa vän - Hunden
lika ofta förekommande
bland "hundkunniga proffs"
som hos den mer
"ordinäre" hundägaren
"Hundar är hundar
och alla ska behandlas på samma sätt"
Inte alls. Hundar är nästan lika
individuella som vi människor. Se bara på alla olika
rasegenskaper: Brukshundar är arbetsglada, spetsar är skälliga,
terriers är envisa, retrievers älskar att bära, vinthundar är
högdragna och så vidare. Detta är förstås att generalisera väldigt
hårt, men det ligger ändå en hel del sanning i det. Att det
sedan finns stora individuella skillnader, det vet ju var och en
som är närmare bekant med fler hundar av samma ras.
"Enda sättet att lära
hunden något på, är ju att straffa den när den gör fel"
Nej, straff har mycket kortare
verkan än belöning och kan få mycket olyckliga konsekvenser,
om det utdelas en enda sekund fel i tid. Straff hindrar bara
hunden tillfälligt, samtidigt som samarbetslusten minskar, och
relationen skadas. Eftersom belöning är effektivare och
dessutom gör inlärningssituationen mycket trevligare, gäller
det alltså att SKAPA goda möjligheter för hunden att göra rätt.
Så att man får tillfälle att belöna den ofta.
"Rädda, aggressiva och
stressiga hundar har medfödd dålig mentalitet"
Det är i stort sett omöjligt att
påvisa vad som är arv och vad som är miljö. En känd svensk
etolog (Lasse Fält) liknar det vid en sockerkaka(!) - en viss mängd
mjöl, socker, mjölk och ägg som blandas och gräddas under en
viss tid. När kakan väl är färdig, kan ingen säga vad som är
ägg och vad som är socker! Och, eftersom de allra flesta av
dessa problembeteenden går bra att (med sakkunnig hjälp) träna
bort, är det väl sannolikt att rädsla, aggressivitet och
stress är förvärvade. Åtminstone i de fall där träningen
har effekt.
"När jag tillrättavisar
min hund så skäms den"
Hundar vet ingenting om brott och
straff. De använder sig helt enkelt av en urgammal, nedärvd
instinkt att avvärja ett aggressivt utbrott, nämligen
underkastelse. På fackspråk kallas detta aggressionsdämpande
signaler.
"Hunden vet så väl vad
jag menar -men ibland bara vägrar den att lyda"
Hundar är så lyckligt lottade,
att de lever helt och hållet i nuet. Ibland innebär detta att
hunden för tillfället är uppmärksam mot något annat, totalt
glömsk av all tidigare inlärning. Man får då invänta det som
kallas spontan återhämtning, dvs att hunden självmant
kommer på vad det är man vill. (Ungefär som när man kör fast
men ett korsord, lägger undan det en stund och senare lätt
fyller i de saknade orden). Eller så får man acceptera att
hunden verkligen har glömt (precis som vi gör då och då) och
lära in det önskade beteendet på nytt.
"När hunden är upprörd
måste man skrika högre, kanske också slå den för att den ska
lyssna"
Tvärtom kan man öka hundens upprördhet
ganska ordentligt, på detta sätt. Även här kan man se på hur
vi själva reagerar, när vi är starkt upprörda: om någon
skriker åt oss, blir vi ännu argare och skulle någon gå
handgripligt tillväga, slår vi antagligen tillbaka snabbare än
tanken. Det enda man kan lyckas med, på detta sätt, är alltså
att förvärra situationen och göra det ännu svårare att få
hunden lugn igen.
"En hund som är dominant/ranghög
bråkar mycket med andra hundar"
Idag finns många bevis för raka
motsatsen. Flockledaren är den snällaste, tålmodigaste och
lugnaste i hela flocken. Han kan till och med tänka sig att visa
aktiv underkastelse mot en flockmedlem, för att avstyra bråk.
Kanske är det just tålmodigheten som är orsak till att han
utsetts till flockledare. Eller kanske blir han så självsäker
av sin position, att han inte längre känner behov att hävda
sig. Anledningen till vänligheten spelar kanske inte så stor
roll - så länge man vet att den allra snällaste hunden i gänget
mycket väl kan vara den som bestämmer, när det verkligen gäller.
"Min hund är så stöddig
- han muckar alltid gräl med andra hundar (och med mig) för att
riktigt visa att det är han som bestämmer"
Som en rak följd av föregående,
är det förmodligen precis tvärtom. Det absolut vanligaste skälet
till att en hund "muckar gräl" är att den är osäker.
Anfall är bästa försvar tycks hundar tänka, liksom de flesta
vilda rovdjur. Kanske känner den också ett stöd av (eller
ibland en beskyddarinstinkt för) husse eller matte. Dessutom kan
det finnas en känsla av att vara trängd. Om hunden inte satt
fast i kopplet, kanske den skulle välja en annan strategi - nämligen
flykt.
"Godis, det är ju en muta
- min hund ska minsann lära sig lyda ändå!!"
Visst inte. En liten godbit för väl
utfört arbete har många fördelar : * Det är naturligt -
vargar och andra vilda hunddjur arbetar i genomsnitt 16 timmar
per dygn, enbart för att skaffa mat. Det är en djup instinkt
att arbeta för maten. *Det är effektivt - en godbit kan inte
misstolkas. Den måste helt enkelt innebära något positivt. *Det
är motivationshöjande. Vem har inte sett en hund, tålmodigt
och hoppfullt, försöka övertyga sin ätande familj om att den
formligen svälter? *Det är lugnande. Försök själv att äta
under stress eller upprördhet. *Det är rimligt. Att förstå
vad vi människor vill, är inte alltid så lätt. En liten belöning
för mödan är väl hunden värd?
JA, HUNDEN ÄR
HELT KLART MÄNNISKANS BÄSTA VÄN
SE BARA PÅ ALLT
SOM HUNDEN KAN GÖRA BÄTTRE OCH EFFEKTIVARE ÄN VI -
ledarhundar,
service-, signal-, terapi- narkotika-, mögel-, vakt-, jakt-,
vall-, eftersöks-, polis-, skydds-, bevaknings-,
draghundar, apportörer och inte minst sällskapshundar!
|
