Några vanliga missuppfattningar om vår bästa vän - Hunden

lika ofta förekommande bland "hundkunniga proffs"

som hos den mer "ordinäre" hundägaren

"Hundar är hundar och alla ska behandlas på samma sätt"
Inte alls. Hundar är nästan lika individuella som vi människor. Se bara på alla olika rasegenskaper: Brukshundar är arbetsglada, spetsar är skälliga, terriers är envisa, retrievers älskar att bära, vinthundar är högdragna och så vidare. Detta är förstås att generalisera väldigt hårt, men det ligger ändå en hel del sanning i det. Att det sedan finns stora individuella skillnader, det vet ju var och en som är närmare bekant med fler hundar av samma ras.

"Enda sättet att lära hunden något på, är ju att straffa den när den gör fel"
Nej, straff har mycket kortare verkan än belöning och kan få mycket olyckliga konsekvenser, om det utdelas en enda sekund fel i tid. Straff hindrar bara hunden tillfälligt, samtidigt som samarbetslusten minskar, och relationen skadas. Eftersom belöning är effektivare och dessutom gör inlärningssituationen mycket trevligare, gäller det alltså att SKAPA goda möjligheter för hunden att göra rätt. Så att man får tillfälle att belöna den ofta.

"Rädda, aggressiva och stressiga hundar har medfödd dålig mentalitet"
Det är i stort sett omöjligt att påvisa vad som är arv och vad som är miljö. En känd svensk etolog (Lasse Fält) liknar det vid en sockerkaka(!) - en viss mängd mjöl, socker, mjölk och ägg som blandas och gräddas under en viss tid. När kakan väl är färdig, kan ingen säga vad som är ägg och vad som är socker! Och, eftersom de allra flesta av dessa problembeteenden går bra att (med sakkunnig hjälp) träna bort, är det väl sannolikt att rädsla, aggressivitet och stress är förvärvade. Åtminstone i de fall där träningen har effekt.

"När jag tillrättavisar min hund så skäms den"
Hundar vet ingenting om brott och straff. De använder sig helt enkelt av en urgammal, nedärvd instinkt att avvärja ett aggressivt utbrott, nämligen underkastelse. På fackspråk kallas detta aggressionsdämpande signaler.

"Hunden vet så väl vad jag menar -men ibland bara vägrar den att lyda"
Hundar är så lyckligt lottade, att de lever helt och hållet i nuet. Ibland innebär detta att hunden för tillfället är uppmärksam mot något annat, totalt glömsk av all tidigare inlärning. Man får då invänta det som kallas spontan återhämtning, dvs att hunden självmant kommer på vad det är man vill. (Ungefär som när man kör fast men ett korsord, lägger undan det en stund och senare lätt fyller i de saknade orden). Eller så får man acceptera att hunden verkligen har glömt (precis som vi gör då och då) och lära in det önskade beteendet på nytt.

"När hunden är upprörd måste man skrika högre, kanske också slå den för att den ska lyssna"
Tvärtom kan man öka hundens upprördhet ganska ordentligt, på detta sätt. Även här kan man se på hur vi själva reagerar, när vi är starkt upprörda: om någon skriker åt oss, blir vi ännu argare och skulle någon gå handgripligt tillväga, slår vi antagligen tillbaka snabbare än tanken. Det enda man kan lyckas med, på detta sätt, är alltså att förvärra situationen och göra det ännu svårare att få hunden lugn igen.

"En hund som är dominant/ranghög bråkar mycket med andra hundar"
Idag finns många bevis för raka motsatsen. Flockledaren är den snällaste, tålmodigaste och lugnaste i hela flocken. Han kan till och med tänka sig att visa aktiv underkastelse mot en flockmedlem, för att avstyra bråk. Kanske är det just tålmodigheten som är orsak till att han utsetts till flockledare. Eller kanske blir han så självsäker av sin position, att han inte längre känner behov att hävda sig. Anledningen till vänligheten spelar kanske inte så stor roll - så länge man vet att den allra snällaste hunden i gänget mycket väl kan vara den som bestämmer, när det verkligen gäller.

"Min hund är så stöddig - han muckar alltid gräl med andra hundar (och med mig) för att riktigt visa att det är han som bestämmer"
Som en rak följd av föregående, är det förmodligen precis tvärtom. Det absolut vanligaste skälet till att en hund "muckar gräl" är att den är osäker. Anfall är bästa försvar tycks hundar tänka, liksom de flesta vilda rovdjur. Kanske känner den också ett stöd av (eller ibland en beskyddarinstinkt för) husse eller matte. Dessutom kan det finnas en känsla av att vara trängd. Om hunden inte satt fast i kopplet, kanske den skulle välja en annan strategi - nämligen flykt.

"Godis, det är ju en muta - min hund ska minsann lära sig lyda ändå!!"
Visst inte. En liten godbit för väl utfört arbete har många fördelar : * Det är naturligt - vargar och andra vilda hunddjur arbetar i genomsnitt 16 timmar per dygn, enbart för att skaffa mat. Det är en djup instinkt att arbeta för maten. *Det är effektivt - en godbit kan inte misstolkas. Den måste helt enkelt innebära något positivt. *Det är motivationshöjande. Vem har inte sett en hund, tålmodigt och hoppfullt, försöka övertyga sin ätande familj om att den formligen svälter? *Det är lugnande. Försök själv att äta under stress eller upprördhet. *Det är rimligt. Att förstå vad vi människor vill, är inte alltid så lätt. En liten belöning för mödan är väl hunden värd?

 

JA, HUNDEN ÄR HELT KLART MÄNNISKANS BÄSTA VÄN

SE BARA PÅ ALLT SOM HUNDEN KAN GÖRA BÄTTRE OCH EFFEKTIVARE ÄN VI -

ledarhundar, service-, signal-, terapi- narkotika-, mögel-, vakt-, jakt-, vall-, eftersöks-, polis-, skydds-, bevaknings-, draghundar, apportörer och inte minst sällskapshundar!

 

 

MEN VÅGAR VI VERKLIGEN PÅSTÅ ATT VI ÄR HUNDENS BÄSTA VÄN -

SÅ OFTA SOM VI MISSFÖRSTÅR DEN ???

 

Idé och copyright: Kristina Mårtensson 1989

© Gute hundkonsult 2003